Tråkigt budskap och ingen budget. Det är inget nytt egentligen. Men jag har alltid arbetat efter övertygelsen om att det mesta går att lätta upp. Sagt och gjort, jag tog det jag kunde hitta - ett lånat limstift, en trasig kapaskiva och en kollega som kunde voica visionen och satte igång.
Att förmedla regler och bestämmelser kring hur grundskolans elever får och inte får använda sina busskort blir rätt snabbt torrt och tråkigt. Till och med den meningen var torr och tråkig, eller hur? Så en lista över ”do’s and don’ts” som ingen orkar tugga i sig eller ta sig igenom var inte aktuellt. Men det var det beställaren såg framför sig.
Hade det inte varit kul...
Det är ofta en bra fråga att ställa. För jag är av uppfattningen att även minsta lilla kul går väldigt långt. Glimten i ögat behöver nästan alltid vara där för att lyfta något till en mer minnesvärd nivå.
Så, hade det inte varit kul om kortet själv berättade vad som gällde? Ett manus författades, ett kort skapades, ett tillstånd att filma i kollektivtrafiken skaffades och sen gav jag mig iväg ut på vägarna.
Resultatet blev en kampanj som droppades i flera omgångar istället för att allt dumpades på en gång. Och folk tog faktiskt till sig det, utan att de ens tänkte på att de gjorde det. Sällan har en informationsfilm om busskortsregler varit så svår att sluta titta på.
Inför sommarlovet fick vi stifta bekantskap med Sommarlovs-Kort som vistades i lite olika somriga sammanhang